.

I några dagar nu efter att hästarna kommit hem från sommarbetet har Hvidagårdens lilla pärla Kvistur vart lite trött och hängig och idag har han somnat in. Han fick spendera sin sista sommar i en stor sommarhage med våra ston och han har bara gått och myst!

Han kom till oss för ca fyra år sen, han har gett oss mycket glädje och tack vare honom kom mamma upp på hästryggen igen. Snällare häst än kvistur går inte att hitta och jag kan nog tala för alla som har träffat honom! Han lämnar ett stort tomrum som ingen annan kan fylla!

Det finns en bro som förenar Himmel och Jord.

Den kallas för Regnbågsbron, tack vare dess många färger.

Vid denna sida av Regnbågsbron, finns ett land med ängar, kullar och dalgångar med frodigt grönt gräs.

När ett älskat djur dör, kommer djuret till denna plats.
Det finns alltid mat och vatten, och varmt vårväder.
De gamla och svaga djuren blir unga igen.
De som har blivit skadade görs hela igen.
De leker hela dagen med varandra.
Men, det är en sak som saknas. De är inte tillsammans med den speciella personen som älskade dem på jorden.

Så, varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer när någon plötsligt slutar leka och tittar upp.
Nosen rycker till, öronen reses, ögonen stirrar, och denna rusar så plötsligt från gruppen.
Du har blivit upptäckt.
Och när du och din speciella vän möts, kramar ni om varandra lyckliga att återförenas, för att aldrig mer skiljas åt.
Ditt ansikte kysses igen och igen och igen;
din hand smeker åter det älskade huvudet,
och du tittar åter igen in i ögonen på ditt tillitsfulla djur,
som så länge varit borta från ditt liv men aldrig frånvarande i ditt hjärta.

Sedan går ni tillsammans över Regnbågsbron, för att aldrig mer skiljas åt...





(Maya tyckte massa om kvistur)

-Tess-      Farväl till en älskad vän!